Jag längtar tills jag sitter på Makebas rygg och rider mot något jag inte ser i det kolsvarta mörker som finns.

Utan att vara det minsta rädd. Det spelar ingen roll att det är svart, att det låter kusligt, att jag inte ser något alls. För jag vet att Makeba sätter fötterna på säker mark, jag vet att hon hittar hem och jag vet att jag är trygg med henne.Jag litar på henne, mer än på så många av dom människor jag känner.Jag litar på att ser till att vi båda är säkra. Jag litar på att hon gör det bästa som går att göras.Hon har mitt fulla förtroende i allt. Hon vet allt som finns att veta om mig, så det är bara att hoppas på att ingen någonsin kommer göra så att hästar kan prata. 
Det finns nämligen inget bättre än att mysa med en häst och bara lätta på hjärtat. 
Hon är inte min, men hon betyder mycket i alla fall. 
En häst är en vän för livet, och den bästa sort av vänner man någonsin kan få. 

Lilla, fjantiga lort damen.