Satte mig på bussen, i den bakre delen. En mamma med en bebis + ett yngre barn (typ 3 år) satt bakom mig. Mamman får ett samtal och börjar prata i telefon, varav barnet tar sig ner för sätet och börjar gå  frammåt i bussen. Detta såg livsfarligt ut, då barnet inte var särsilkt stadigt, och gick rakt mor trappen i bussen. Så jag reste mig upp, tog tag i barnet och gav tillbaka honom till sin mamma. Kände mig som värsta hjälten hela bussresan då mamman satt och sa massa om hur otroligt snäll jag var. Innan jag gick av fick jag en kram av ungen och alla blev glada. Eller nått. 

 

Dagens vardagsmotion: Hade brottom som f*n till bussen, så sprang ner för trapparna från tredje våningen. När jag kommer ner till porten isner jag att jag har glömt mitt busskort. Så jag fick springa hela vägen upp igen, hämta kortet och springa hela vägen till bussen som jag precis hann med. Nu springer inte jag mer idag. No way. 

Vi bytte schema i måndags också, så jag är lagomt förvirrad just nu.. 
Och av någon anledning känns det som om det är fredag idag..